karinbitar.webblogg.se

Idag vid kvart över 8 blev jag upphämtad av en minibuss som tog mig till grannstaden Bluff. Från Bluff går nämligen båt över till Nya Zeelands minsta ö av de tre huvudöarna. Jag tror nästan att de flesta kartor inte visar Stewart Island. Ön ligger iaf längst söder ut och är troligtvis så långt ner jag någonsin kommer att vara på jordklotet. 

Båtturen över till Stewart island tog strax under en timme och var hejvild. Båten hoppade jättemycket på vattnet och man kunde verkligen känna hur båten föll ner i vattnet efter stora vågor. 

Väl på land igen började jag gå åt ett håll men ändrade mig sedan och tog en annan runda. Den rundan jag gick tog ungefär 5 timmar totalt och jag mötte inte en enda människa på vägen. Skogen jag gick i var hur häftig som helst med jättemycket fågelkvitter. Stewart Island är känt för att ha ett rikt fågelliv men det var verkligen över förväntan. Dock lyssnade jag inte hela tiden på det pga lyssnade på poddys hehe. 

Jag i alla fall några fåglar men herregud vad bra de smälter in i grenarna. På vägen över havet till ön flög även stora albatrosser/ar alltså de kan ha en vingbredd upp till 3 meter! Så himla sjukt.

Min vandring avslutades med en gofika och sen båten tillbaka kl 5. Denna gång var inte vågorna lika vilda men jag började ändå må illa efter ett tag. 

I Bluff blev jag upp hämtad med bussen som tog mig till hostlet igen. När jag kom fram åt jag middag och sitter nu på nedervåningen och gör inte så mycket nytta. 

Snart ska jag väl gå upp och förbereda morgondagen.. Inatt ställs även klockan om här borta.. Känner mig lite förvirrad kring det men det går nog bra ändå. 

-----

Obs måste berätta sjuk grej som hände nyss på kvällen precis när jag skulle lägga mig.

Jag gick på toa och utanför satt en tjej fr mitt rum och laddade sin mobil. Precis när jag var klar gick tjejen på toa och lämnade sin mobil för någon minut. Jag som gick ut fr toan såg en kille som satt i på en stol i ett hörn, han hade ej suttit där när jag gick in på toan. När jag kom in i mitt rum igen rörde jag något smutsigt så jag var tvungen att gå till toan igen och tvätta händerna. Och nu hade killen flyttat på sig. Inte så konstigt tänkte jag eftersom det var ett väldigt konstigt ställe att sitta på. Jag och tjejen i korridoren gick ut samtidigt fr toan och när hon skulle ta sin mobil vad den borta!! 

Kommissarie Lindbäck antog sig fallet och berättade om killen för panikslagna tjejen och tog med henne runt till alla allmänna rum och kollade efter killen. På våningen under oss mötte vi honom i korridoren = dags för förhör. Frågade om han hade sett en mobiltelefon nyligen och som svar fick vi "Nej det har jag inte, jag kom precis från tvättstugan och har inte ens varit i mitt rum ännu?" och så tog han ut alla saker i sina fickor och lät tjejen kroppsvisitera honom för att försäkra henne om att han inte hade tagit telefonen. Här hade vi inte nämt något om att den nyss var stulen. 

Jag sprang då och hämtade min telefon och ringde till den stulna telefonen och när vi stod i korridoren hörde vi vibrationerna! Efter ett tag kom vi fram till att den borde vara i tvättstugan. Den misstänkte hade då fått tag i sin kompis och plötsligt började de PRATA JÄTTEHÖGT.. INTE ALLS FÖR ATT DÖLJA NÅGOT. Efter lite ringande med min mobil och lite skrikande på att de skulle vara tysta, hörde vi att vibrationerna kom från under en hög med tvätt och där under låg mobilen!!

Brottet förklaras här med nästan löst. Finns inga egentliga bevis på att den misstänkte var tjuven men med tanke på att han svarade "jag har inte tagit mobilen" vid frågan om han sett mobilen tar jag det ändå som ett halv bevis. Hehe. 

Alltså så himla sjuk grej ändå. Jag har verkligen blivit mer slapp med att hålla hårt i mina saker ju längre tid jag varit här borta men det kanske det blir ändring på..

Klart slut från dramatiskt kväll.